Camilla Racing's Blog


Sätta ett mål och lyckas
15 december, 2013, 15:26
Filed under: Enduro, Privatliv, Tävling

När det händer omvälvande saker i ens liv lär man sig mycket om sig själv. Mycket viste man redan men det kommer upp på ytan så att säga, det blir lättare att sätta ord på en.

Jag har alltid sagt att jag är en tävlingsmänniska och det är jag. En riktig tävlingsmänniska som kan tävla om att handla mat mest effektivt eller idrottsprestationer. Jag är både en bra vinnare och bra förlorare. Som jag märkt i sommar har jag ett behov att tävla annars rinner allt över och jag blir för exalterad över småsaker. Man vill ju inte vara en dålig tävlingsmänniska som tävlar med andra om allt och är en dålig vinnare och dålig förlorare.

Iom ryggskadan har jag inte kunnat träna eller tävla som jag brukar. Min pistoltränare gav mig idén om att kunna vinna SKIF’s klassiker. Så jag beslöt mig för att genomföra den i år eftersom jag aldrig gjort det, men innerst inne ville jag vinna.

Igår var det sista deltävlingen i klassikern och det var en gevärstävling. Jag träffade alla mina skott utom ett. Tavlorna var utskurna som julgranar och grisar bla. Även olika handikapp användes här som på de andra tävlingarna, pistolskytte och orientering. Min pistoltränare och jag kom på delad plats i gevärsskjutningen. Eftersom jag kom före honom i orienteringen så vann jag klassikern!

Vilken enorm glädje det blir när man sätter ett mål och sedan lyckas uppnå det!

Med det enorma glädjeruset i kroppen kunde jag inte längre motstå ljuden av motorcyklar ute på heden. Jag kände att jag var bara tvungen att köra och det nu!

Ett annat mål jag har haft för mig själv är att jag ska upp på hojen innan året är slut. Det var nog bra att det blev så plötsligt, då han jag inte bli för känslosam över det. Körningen slutade om någon timme så jag fick skynda mig att byta om och hinna ut. Helt plötsligt satt jag på hojen och rullade iväg. Jag körde lugnt på gärdet, lite åttor och mjuka inbromsningar.

Hur kändes det? Jag skulle vilja säga fantastiskt! Men nej, det var otroligt jobbigt, knepigt, frustrerande och obekvämt. Min hjärna kämpade mellan att hålla tillbaka tårarna eftersom den var överlycklig med att den undrade varför min kropp inte alls svarade och var så trött så jag kunde lika bra strunta i att köra för så dåligt gick det. Som om olyckan inte hänt. Min kropp kämpade med att hålla emot det som kändes för jobbigt/ont samtidigt som muskelminnet och hjärnsignalerna försökte koppla samman. Koppla, växla, stå, sitta, ut med benet upp med armbågarna och så ska man titta framåt också. Ja, det var inte fantastiskt kan jag säga. Det var kämpigt! Men jag vill ha lördag imorgon igen!

Idag har jag grym träningsvärk i hela kroppen!


2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Det ska inte vara lätt att ta sig tillbaka från en sådan skada, men du har återhämtat dig fortare än någon trott och kämpat med träningen så att du till och med fått tillsägningar att du måste ta det lugnt. Du kommer vara uppe på hojen och känna dig som ditt vanliga jag tidigare än du tror, med ditt driv! Du är grymt duktig!

Kommentar av Theres

Tack❤

Kommentar av camillaracing




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: