Idag har jag varit och hejat på min pappa som kört Ränneslättsloppet. Hela varvet körde bla militärklassen idag. Kul att se honom åka upp för berget med hans järnhingst till hoj (Husqvarna 258).
Själv körde jag runt med mopeden idag, min egna permobil. Kändes fantastiskt att vara mobil, enorm frihet! Det var så kul att kunna gasa på ett handtag och åka iväg.
Igår körde jag Sydenduron i Helsingborg. Det var ett kort prov som vi skulle köra 2 heat på. Motionärerna körde 30 minuter, bredd och junior körde 45 minuter. Jag anmälde mig i bredd. Banslingan var motocrossbanan och sen runt området på en ås och nere i skogen. Väldigt tajt och knixig bana som tog för mig ca 5.20 minuter att köra runt.
Jag trodde det skulle bli en aning långtråkigt att köra runt runt på den lilla slingan i så lång tid men jag delade upp banan i zooner som jag alltid gör när jag kör enduro och det fungerade bra. Jag tyckte jag låg på i tempo hela heatet och 45 minuter susade förbi. Vi startade på startgrinden som en riktig motocross start och eftersom spåret var smalt gällde det att vara med fram i starten.
Det var ovant för mig att starta med endurohojen på startplatta, jag gjorde exakt som om jag satt på min 250 motocross hoj och det funderade inte. Endurohojen är en 350 så den reste sig när jag skulle iväg, men kom ändå iväg bra med i starten. Jag låg 4a men så släppte jag om en kille som verkligen visade att han ville om och jag kände mig osäker om jag bara höll tillbaka de andra killarna och var i vägen för dem. Men efter han kommit om så fastnade han över några spår och blockerade mig så några förare kom om. Då bestämde jag mig för att INTE släppa om en enda kille till. Jag var jagad av 4a förare som låg bakom mig hela tiden som en svans men jag släppte inte om dem och i slutet körde jag tom ifrån dem en liten bit. Jag kom i mål som 7a totalt och 3a i Breddklassen. Vårt heat hade snabbare varvtider än motonsheatet vilket jag inte trodde eftersom de körde en kvart mindre än oss. Men det var kul för mig att se att jag körde snabbare än dem.
Heat 2 körde jag ner i ett riktigt dåligt start spår, såg bara ut som lite vatten men det var fyllt av klegga. Riktigt orutinerat och helt mitt egna fel, jag skulle ha kollat det innan! Kom iväg sämre i starten, gjorde en miss på crossbanan så en kille körde om mig och han fajtades med killen framför så de drog ifrån mig några meter. Men när väl killen kom om han också så tappade den framför fart så jag var på väg om honom. Låg 6a och jag ville verkligen köra om kille nr 5. Men jag gick in för hårt i en uppförsbacke och studsade ur spår. Tappade kanske 3-4 placeringar så jag tände till och ville köra på rejält! Vid en vänstersväng uppför så fastnade jag till en aning med foten men jag tänkte att gasar jag mer så kommer jag inte ramla eftersom kraften drar upp hojen. Vilket bara gjorde att jag riktigt ordentligt körde in foten i Välas hårda underlag så att foten vek sig ner under fotpinnen innan den vreds av bakåt. Jag kände direkt att det hände något ordentligt så jag bara la mig ner på backen vilket bara var kanske 20 cm eftersom det var en uppförsbacke. Jag vågade inte röra mig av smärtan.
Jag blev väl omhändertagen i väntan på ambulansen. Vi såg till att heatet kunde köras klart innan ambulansen fick köra in, jag ville inte att killarna skulle bli arga på mig. Såklart var ena ambulanskillen snygg, men han körde ambulansen så det var den dryga mannen som satt med mig inne i, totalt ointresserad av mig, jag försökte berätta om skadan och smärtan men han var totalt ointresserad. Dålig dag på jobbet antar jag. När vi kom in till sjukhuset fick jag så klart en skit snygg kille till sjuksyster och transport killarna var alla blonda med blåa ögon. Jag måste flytta till Helsingborg, där finns alla snyggingar! Men allt gick snabbt, ambulansen kom fort, transporten till sjukhuset gick fort. Rullades in snabbt till röntgen och läkaren kom snabbt med röntgensvaret. 3 brutna ben i foten, ett ben är tom vridet.
Men han var ingen fotspeciallist och hade ingen annan i tjänst som han kunde rådfråga (Man ska inte skada sig på helgerna i Sverige). Så han sa till oss att han pratade med Malmö och dem skulle kontakta mig imorgon (idag) om hurvida det ska bli med stift och operation. Sen gipsades jag och blev utrullad i korridoren, de behövde rummet. Spydde ner mamma och koridoren (gipsningen gjorde så ont) framför den snygga sjuksköterskan, sjuksötaren? Lite pinsamt! (och förlåt mamma) Men eftersom jag bara ätit en banan och en tonfiskkonserv till lunch så var det bara magsyra som kom upp. Så mamma tyckte inte det var så äckligt för det såg ut som vatten. Så snällt av henne 🙂
Men hela dagen har nu gått och ingen har ringt mig. Jag har fortfarande smärta av det där vridna benet som orsakar spänningar ända upp till knäet. Jag ringde till Malmö ortopeden vid 14 tiden och mottagningen har bara tele tid mellan 9-11 så där fick jag inte prata med någon. Kom fram på avdelning 1 som har hand om fötter. Men de sa att jag hade nog blivit missad och inte kan göra mer än att vänta till imorgon och ringa på telefontiden mellan 9-11 eller gå till akuten igen. Fick ett litet psykiskt utbrott här hemma men kan alltså inte göra något än att vänta till imorgon och ringa och påminna dem om att jag finns och fortfarande inte är färdigbehandlad. Jag har inte ens fått mina sjukskrivningspapper, eller fått reda på hur länge jag ska ha gips eller hur lång tid sådan här skada kommer att ta att läka. Om jag ska kontakta sjukgymnaster eller vänta, jag vet nästan ingenting!
Jag har haft så ont så jag är helt slut, jag har sovit bort hela dagen och ska gå och lägga mig igen efter det här. Jag är jätte ledsen över att jag inte ens lyckades hålla mig ifrån sjukhuset ett år ens. Jag börjar min semester idag och jag har 3 veckor framför mig planerad med mycket sol/bad, motocross och endurokörningar, träning och tänkt äta god mat. Nu kan jag inte göra något av detta! Sen vet jag inte hur det blir med säsongen. Jag skriver nytt blogginlägg när jag vet mer och förhoppningsvis är det imorgon.
Jag vill tacka alla ni som hejade på mig igår runt slingan och era fina kommentarer som att jag körde bra och visade vart skåpet skulle stå mm. Tack!
Igår körde jag Nilsson Motor Cup på Anderslöv banan. Det är en motionärs tävling och från förarmötets hårda ord, många regler om att man måste verkligen vara motionär för att köra. Men inga av dessa regler gäller tjejer. Tävlingen är indelad i bokatavs heat där de snabbaste kör i A-heatet och långsammare i B och så fyller man på förare ner i Bokatavs Heaten. Morgonen började med A-D heat och jag fick träna/kvala i D-heatet eftersom jag anmälde mig där på morgonen och inte kört någon deltävling innan. Min tid räckte till att hamna i B-heatet och bara 2 sekunder sämre än A tiderna. Så jag blev nöjd över min körning på kvalet. För det var svårt att få till ett helt varv när banan var fylld med förare som inte hoppade hoppen. Men jag jobbar på att ta för mig på banan och inte bry mig så mycket om de andra förarna och det tyckte jag att jag lyckades med på kvalet.
E-heatet började tävla och det blev många som kraschade hårt så ambulansen fick åka flera gånger och det blev långa fördröjningar. Jag värmde upp 3 gånger i förhoppningen att mitt heat skulle få starta. Men när vi stod i väntzoonen så blev vi inkallade till ett extra förarmöte. De skulle hålla lunchpaus och jämna till banan och alla skulle bara få ett heat så de andra som kört kunde köra hem. I pausen började det regna och eftersom de fått dra över banan i panik så blev banan hård med broms stalp på alla rakor. Den blev hemsk!
Jag var något nervös över starten eftersom jag inte startat i en start med 40 förare på grind på säkerhet 10 år och att många hade större hojar än mig. Vi skulle bara köra 15min +1v och då är starten extra viktig. Ställde mig bredvid en kille som innan gått fram och stampat till sitt startspår. Jag kom av grinden väldigt bra och kom tom före han som stampat spår, käns alltid bra när man tar starten före en sådan. Var bra framme i gruppen men när jag skulle köra om en kille så började han på innern i den bredaste kurvan men slutade på yttern och trängde ut mig totalt och bara stod stilla och väntade på att de andra skulle passera på innern. Jag blev helt paff och det hann minst 10 förare förbi innan jag kom förbi killen. Sen var jag helt utan för linjen och självklart släppte inte killarna in mig igen så jag tappade minst 20 placeringar innan jag kom in igen. Banan var svårkörd och min hoj gick dåligt så jag kände för att skita i allt ihop. Jag kom imål på 27 plats och totalt missnöjd! Hojen kommer lämnas in för service på måndag.
Eftersom det blev så lite kört igår så ställer kommer jag köra Sydenduron i Helsingborg idag. Har inte kört enduro sedan Stångebroslaget så det ska bli kul. Har ingen aning om tävlingens upplägg eller så, anmälde mig igårkväll. Sitter i bilen påväg dit nu.
En riktig bra helg att fira in semestern med både motocross och enduro.
Min endurklubb Försvarsmaktens Endurklubb tillsammans med Linköpings motorklubb arrangerar varje år denna stora enduro tävling som är en deltävling av tre till Klassikern. De andra är Ränneslättsloppet i Eksjö och Gotland Grand National utanför Visby.
Vi i försvarsmaktens enduroklubb samlas vid lunchtid på torsdagen då våra grupper och arbetsuppgifter delas ut. Sedan drar allt arbete igång. Jag brukar jobba i mattältet, så även i år.
Veteran och militärklass starten
På fredagen drar tävlingarna igång. Det roligaste att kolla på denna helg tycker jag är veteranracet. Min pappa kör själv i militärklassen med sin 258a. Som klbbens namn och klassens namn tyder på så har jag en hel del klubbkompisar i Militärklassen så det är alltid lika kul att se alla faighter när man vet vem som gömmer sig bakom hjälmen.
Kalle, Pappa, Mattias
I år vann Patrik Görl före Mattias Roslund (min teamchef) som länge höll undan Patrik innan han kom om och stack. Allt regn på torsdagen hade gjort banan väldigt hal för förarna och för pappas dåliga knä gick det inte alls bra. Han tog det lugnt runt och jag kände inte igen honom i hans körning. Han slutade på en 10e plats. Kalle Ekstrand som också tävlar för P7(min klubb) klarade sina mål om att komma bland topp 10 och före pappa. Så han var glad, kul att se faighten mellan honom och pappa.
Från vänster: 3a David, 1a Patrik, 2a Mattias
Jag själv körde på söndagen. Vi tjejer fick en egen start några minuter efter killarnas eliklass kört iväg. Min hoj vägrade starta! Jag tryckte på elstarten ett antal gånger, jag kickade några gånger, använde elstarten igen osv. Tillslut så kom han igång och det var bara att köra, startrakan var tom! Jag viste direkt att mitt mål att komma på pallen var borta. Jag försökte slå bort tankarna om att jag förlorat redan från start utan försökte istället vända focus på att köra upp mig så mycket som möjligt. Men det var svårt, tjejerna hade hamnat i klungor och självklart faightades dem emellan och ha 3 förare som också testar olika spår för att komma om är svårt att köra förbi själv. Sedan kom vi ikapp en del killar från elitstarten. Om motionärer har svårt att svälja sin stolthet och acceptera att en tjej kör om kan ni tänka er killar från elitstarten (senior och junior klass) verkligen inte ville att en tjej skulle komma om. De blockade mig och när jag skrek för att de skulle hålla sitt spår så skrek de tillbaka och tom blocka så dåligt så vi körde ihop. Det var riktigt svårt att ta sig framåt och toppen i min klass hade fått fritt spår att dra iväg. Jag nådde aldrig fram till toppen och slutade 4a. Men jag är nöjd över att jag inte deppade ihop för att jag viste att jag förlorat redan från start utan försökte ändå. Hoppas min uppkörning visar något ändå, men jag hade mycket hellre velat vara med framme och visa att jag kan.
Idag kördes Mx Champs 4e deltävling i Värnamo. Det var en något kleggig bana men arrangörerna preparerade den riktigt bra. Det var sten/grus son underlag och det tyckte jag var riktigt lurigt, så det blev lite obehagligt att köra på. Jag måste ha full kontroll när jag kör och det hade man inte på detta underlag. Fästet släppte hela tiden på grund av små sten eller en större sten i spåret. Inte så konstigt att det blev två förare som fick åka iväg med benbrott. Men så är underlaget på den banan så det var bara att gilla läget och ändra körningen. Jag körde enbart på säkerhet!
Första hetatet hostade min hoj till precis över startgrind så jag tappade nästan var påväg omkull men han kom igång igen och jag kom ca 5a iväg. Blev helt nedsänkt av vattenpölarna på startrakan så det kom in vatten under rolloffen på glasögonen. Så några varv hade jag knappt någon sikt. På banan hostade hojen till igen och dog på ett kraftigt stalp och fast det var fart och rull på honom så vägrade han gå igång. Så jag fick bromsa ner och kicka igång honom. Hade lite distans till föraren bakom och en bit bakom honom med. När den klungan som kom bakom sen så fick jag igång hojen och stod på mig så jag kom före klungan när jag körde iväg. Blev 6a i heatet och 2a av tjejerna.
Heat 2 kom jag iväg ordentligt i starten så jag var 3a in i startsvängen och lyckades hålla den placeringen i halva heatet. Men sen fick jag hjärnsläpp! Mina glasögon gick sönder så jag såg knappt och då började jag kolla runt mig. Märkte att det kom en förare bakom mig så jag körde åt sidan för att släppa om honom. Det tog ett tag innan innan han kom om och sen körde han inte ifrån som de brukar. Tänkte att det tog tid för honom eftersom det var en bana som var svår att köra om på, blev bara ett original spår, och att han tappade så mycket fart för att det tog tid att komma om därför han inte drog iväg som de brukar. Gjorde så med två förare till. När jag kom imål så förklara pappa allihop. Jag fattade inget! Jag låg 3a i heatet och första tjej. Det var inte varvare utan helt enkelt de killar som låg på 4e och 5e plats. Det var bara sen sista killen innan mål som var en varvare. Så jag blev 6a i heatet och första tjej.
Jag måste få upp mitt självförtroende i körningen och inse att jag kan köra och har rätt att ta plats på banan. Men de här mindre tävlingarna hjälper mig att inse detta och jag förbättrar mig i min körning och mitt självförtroende. Men ingen kan lösa allt på en tävling. Jag är grymt nöjd att jag lyckades ta plats och bevara min position i starten och att jag tog plats före klungan som kom när jag fick stopp.
Här är några foton från Pistoltävlingen jag skjöt för någon vecka sedan i Danmark.
Filed under: Motocross, Tävling | Etiketter: Motocross, Mx Champ, MXGirl, MXphoto.se
Fotograf: Daniel Berglund, MXphoto.se
I söndags körde jag en motocrosstävling i Helsingborg som heter MX Champ, det är en serie och detta var nog deras 3e deltävling. Eftersom jag har dragit ner på tävlandet i år så har jag nu plats för ”vanliga” tävlingar. Många har sagt till mig att det är viktigt att jag kör sådana med. För år efter år med endast stora mästerskap som SM, EM och VM tär på mentaliteten. Vilket jag verkligen märkte i söndags.
Banan var nyvattnad och vi tjejer och ungdomskillar körde ut först på träningen på morgonen. Jag undrade varför alla tog det så lugnt. Började tvivla på mig själv. Är det något jag missar, vad är problemet med banan? Varför kör alla så försiktigt? Det tog några varv innan jag förstod att de helt enkelt inte körde bättre. Att komma från mästerskaps tävlingar där de bästa i Sverige, europa och världen kör på så man vet inte vad. Till en liten vanlig tävling där helt plötsligt jag som brukar vara bland de sista nu var bland de första var verkligen en mental shock. Jag fick 5e tid på tidskvalet av alla och 3e av tjejerna.
Heat 1 fick jag ett bra ryck på startgrinden men min startplutt som håller ner stötdämparen fram gick loss direkt och sköt upp mig så hojen stegrade över grinden så jag tappade några sekunder mot de andra. Vi justerade den inställningen sen.
Men jag var bra med i fältet och körde som 6a av alla och på 3e plats av tjejerna. De första drog ifrån så jag körde runt helt själv i ingenmansland kändes det som. Nog inte bara jag som har problem att få upp farten då man kör själv. Men min körning var väldigt slapp. Jag har heller inte kört 20 min + 2 varv på ett tag. På SM kör vi 15 minuter +2 varv och jag brukar bli trött efter 10 minuter. Så jag tänkte första heatet att jag tar det lugnt och sparar på krafterna. Men jag var inte ens trött när vi körde i mål, det blev enduro transport tempo hela heatet igenom.
Heat 2 fick jag bra utsläpp igen och var nog ca 3a in i startkurvan men min hoj dog så jag vart tvungen att släppa bromsar och allt så han skulle rulla igång igen. Låg som 2a tjej ett tag innan jag blev omhoppad. Hoppade inte det stora platåhoppet vilket jag än idag grämer mig mycket över. Måste åka dit och träna på banan så jag kan få hoppa det. Jag blev riktigt nedstämd och tyckte det var pinsamt att jag inte hoppade och det gick ut över hela min körning. Är huvudet inte riktigt med kommer inte farten heller och än en gång körde jag helt själv i ingen mans land och hade fullt med krafter kvar när målflaggan kom.
Vi åkte fredag morgon och firade Sveriges nationaldag med att shoppa loss på Gekås i Ullared. Så vi kom fram till Ulricehamn på fredag kväll redan. Det är inte så ofta jag tittar på Motocross eftersom jag själv brukar vara upptagen med att ha koll på mina egna grejer för jag kör själv. Men det var rätt lärorikt att stå bredvid och se hur killarna pressade för att få sina tider på träning och tidskval. Hur de, precis som alla vi andra också gör misstag men skillnaden är väl hur de reder ut dem och rent ut sagt skiter i dem och kör vidare.
Med allt regn som hade kommit var banan otroligt lerig och man tappade otroligt om man kom utanför original spår, vissa förare körde tom fast ibland. Så det blev i stort sett bara en körbar linje genom banan. Hela banan harvardes om till söndagen, det ryktades om att killarna gått ihop och krävt det. Det var ett bra beslut, ingen vill se en ”följa John tävling” som det blivit i så fall.
Vi tjejer börjar söndagen med vår träning och tidskval. Vi börjar alltid med start träning. Grönflagg viftades och vi körde iväg, jag i mitten av klungan ungefär. Så ser jag att alla tjejer framför mig faller som käglor och jag (ursäkta men såg ner på dem) när jag körde förbi dem alla och bara la ner hojen och svängde runt i startsvängen. Det var superbra fäste och man kunde göra som man ville med hojen och den bara lydde en.
Sen startade träningen och ute på banan var där vissa kurvor som där fortfarande var bottenlöst i så där bara blev ett spår. Svängen innan långa platån som ett exempel. Men jag tyckte det var riktigt kul att köra på underlaget så jag fick ett bra självförtroende för jag hade sådan kontroll på hojen, inga hjärnspöken idag!
Vi var 31 tjejer som kvalade och det tog ett tag innan jag hoppade första trappan. Andra trappan hoppade jag redan på första varvet. Men jag lyckades få till två varv utan gulflagg där jag hoppade så jag kvalade in på 19e plats, en sekund till godo. Jag blev otroligt lättad och glad över att jag klarade det så något bara släppte i kroppen så där kom någon tår.
Heat 1 fick jag ett bra utsläpp men någon ramlade framför mig så jag tappade några placeringar där. Låg på 15e plats nästan hela heatet men när hon framför mig kört ikapp den som var framför henne så klumpade de ihop sig så jag såg en chans till att göra en attack på dem. Men det slutade med att jag ramlade på näst sista varvet och det tog ett tag innan jag fick igång hojen så jag kom imål som 17. Då kände jag mig lite arg på mig själv att jag inte nöjt mig med 15e platsen, poängplats! Men nu i efterhand är jag ändå glad att jag ville mer och var på och visade att jag kunde och verkligen tog för mig och försökte.
Heat 2 fick jag en bra start igen men kurvan innan platån så vinglade en tjej till i spåret så för att undvika bli fast efter henne om hon ramlar så gick jag utanför spåreten där gick det alldeles för tungt och jag tappade halva startfältet. Jag låg och fajtades med en dansk tjej men sen kände jag att jag ville köra på säkerhet, jag ville ha med mig poäng hem, räknas med i tabellen. Så jag släppte henne och körde på säkerhet imål som 15e och fick äntligen mitt SM poäng. Nu är jag med i SM tabellen och kan äntligen säga att jag kört SM. (Även om man kvalar in så är det bara de 15 av de 20 st som kör som får poäng. Har man inget poäng så är det lika med att man inte kört.)
Jag är mest nöjd med att jag lämnade hjärnspökena hemma. Att jag kunde köra med självförtroende och att jag hade riktigt roligt när jag körde. Kul att veta och få bevisa för andra att när det stämmer för mig så har jag kapaciteten att vara bland de 15 bästa i Sverige.
Inte så lång tid efter det förra inlägget blev jag plötsligt magsjuk och fick huvudvärk. Kommer aldrig igen äta på den vägkrogen som vi stannade och åt på. Fick tvinga mig ut och gå banan när vi kom fram och hade väldigt ont i magen. Svårt att äta på kvällen och gick och lade mig tidigt. Men fick gå några rundor på toaletten under natten. Vaknade väldigt trött imorse men fick behålla frukosten.
Banan var jättefin så jag testade lite olika spår men kände mig trött och spänd i kroppen. När tidskvalet började orkade jag knappt hålla i styret och körde riktigt dåligt. För någon vecka sedan var jag här på banan och tränade och hoppade alla hopp utom långa trappan. Idag hoppade jag bara 2 hopp 😦
Jag mådde dåligt och jag sa vid förra tävlingen att jag ska inte vara för hård mot mig själv innan jag kört ett SM frisk och det har jag inte fått gjort än. Men något väldigt tydligt händer när tidskvalet börjar -mentalt. Jag körde verkligen ur uselt då! Jag måste lösa detta på något sätt, än vet jag inte hur.
Sitter fram i bussen på väg hem nu och mår fortfarande illa. Hoppas det bara är något lätt som går över snabbt.
Idag kördes Junior SM på Vissefjärdas motocross bana och vi tjejer fick en egen inbjudan tävling.
Hela banan var ombyggd så det tog ett tag att köra in sig på banan, vilka hopp eller linjer man skulle köra. Teknisk och rolig bana tycker jag.
Vi körde 15 min start träning och träning sedan 15 min tidskval för plats på grind. Jag missade helt att tidakvalet började och körde in i depån efter ett tag. Letade upp en lucka och körde ut och pressade på ett varv men bromsade stopp och sen var det målflagg, slut på träningen. Fick 8e tid av 15 förare.
När vi rullade ut till första heatet märkte vi att det rann olja från framfjädringen, självklart på vänster sida där frambromsen sitter. Pappa försökte blada men bladmåttet fastnade, packboxen var sönder. Fjädern stack ut neråt och 1 cm bit av packboxen lossnade. Oljan rann ner över frambromsskivan och bromsbackarna sög in oljan. Även om jag höll in frambromshandtaget så rullade framhjulet. Jag blev direkt nervös över hur min första start på över 8 månader skulle gå. Jag gjorde en dålig start och sedan körde jag väldigt dåligt. Det var en svår bana att köra utan frambroms eftersom många svängar var direkt efter nedgång på hoppen. Så vissa hopp kunde jag inte hoppa för jag hann inte bromsa ner så var påväg ur banan flera gånger. Vissa kurvor fick jag trycka upp hojen i den mjuka sanden för att få ner hastighet för att kunna svänga.
Till andra hetatet funderade jag faktiskt på att inte starta eftersom hojen var ”sönder” och jag har ont i höger handled efter ett totalt genomslag på Tibro så jag tappade styret. Men pappa lade ner så mycket energi på att söka genom hela depån efter nya packboxar eller om någon kunde låna ut sin vänstra dämpare till mig. Men hans letande gav inget resultat. Jag tänkte att vi är ju ändå här och min kropp behöver rull tid på hojen.
Jag justerade lite i starten och gjorde en bättre start. Låg på 5e plats och försökte rulla på och tänkte att jag kör tills jag känner att framdämparen lägger av, vilket var en risk eftersom den tappade så mycket olja. Jag såg ingen skylt om 5min kvar eller 2varv kvar och var hårt pressad av föraren bakom som ville om. Jag låg 5a till näst sista varvet. Jag såg ingen skylt och tänkte att jag orkar inte hålla henne bakom mig i minst 3 varv till så jag släppte/lät henne köra om mig. Men sen nästa varv såg jag mannen med målflaggan stå och hålla den snett bakom sig, skymd för mig. Ok, tänkte jag då blir det ett varv mindre för jag blir väl varvad nu eller så går de första imål här bakom mig. Men efter målrakan står där en man mitt i banan med röd flaggan utsträckt och i ögonvrån såg jag att det stod förare på sidan av banan. Fick panik bromsa! Jag tänkte först att det hänt något men sen förstod jag att det var målgång. Erkänner att jag blev rätt arg. Kom i mål som 6e och fick den placeringen sedan i totalen med. Med tanke på att jag körde utan frambroms är jag nöjd över resultatet.
Camilla Racing's Blog 